Taekwondo, bakgrund och utveckling
Den historiska bakgrunden till Taekwondons utveckling kommer nedan att förklaras i kronologisk ordning; antiken, medelåldern, moderna tiden och nutid.
Människan har av naturen en överlevnadsinstinkt liksom att försvara sin egen ras. Det är en anledning till att människor medvetet eller omedvetet på något sätt engagerar sig i fysiska aktiviteter. Människan kan inte leva utan att på något sätt företa sig fysiska rörelser, vilket leder till tillväxt och utveckling, oberoende av tid och rum. I antiken fanns det personer som inte hade några andra medel än bara händer och kropp att försvara sig med, vilket naturligt bidrog till att de utvecklade kamptekniker av denna sort. Även under tider när vapen har utvecklats har folk fortsatt att njuta av att använda bara kroppen, bland annat för att bygga upp fysisk styrka och sedan visa upp sig på ritualmatcher i stamsamhällen.
I den koreanska halvöns forna dagar fanns det tre stammar som varje säsong för ritualer åtnjuter kampsporttävlingar. Vid den tiden hade människor även lärt sig tekniker från sina strider mot djur, vars defensiva och offensiva rörelser blev föremål för analys. Man tror att detta var den sanna grundstötningen till dagens Taekwondo.
Under den senare delen av antiken rivaliserade tre riken om makten på den koreanska halvön. De var Koguryo, Paekje och Shilla, vilka samtliga var involverade i en växande nationell styrka med väl tränade krigare. Det är också orsaken till att man i den koreanska historien berättar om militära personligheter bland de kända mer framstående nationella ledarna för dessa tre riken och som även bevisar en militär tendens högt inom hierarkin.
Som ett resultat organiserades kampsportsutbildning för unga krigare, som "Hwarangdo" i Shilla och "Chouisonin" i Koguryo, som en viktig del lärande i deras utbildning. I en känd bok om kampsport, kallad "Muyedobo-Tongji", gick att läsa "Taekwondo är grunden för kampsport, som gör det möjligt att bygga upp styrka genom att använda händer och fötter fritt och genom att träna armar, ben samt organ att anpassas till alla kritiska situationer ", vilket innebär att Taekwondo var vanlig redan på den tiden. Alltså kan man lätt förstå att Taekwondo har sitt ursprung i dessa stamsamhällen på den koreanska halvön.
Shilla rike grundades 57 f.Kr på den sydöstra delen av Korea och Koguryo grundades år 37 f.Kr på den norra delen av Korea längs Yalu floden. Koguryo omgavs av fientliga kinesiska stammar [Han] i norr, men båda riken gjorde stora ansträngningar för att uppfostra sina yngsta till starka krigare, även kallade "hwarang" repektive "sunbae", för att konsolidera makten. Dessa krigare hade Taekwondo som en av de viktigaste punkterna i sin fysiska träning. Enligt forskare betyder "sunbae" ungefär ”en man med kraft som aldrig ryggar från en kamp”. Det sas också att dessa levde i grupper där de utbildades även inom historia, litterär konst, att de byggde vägar och fästningar, alltid hängivna sina riken.
Senare beskrivs Koguryo i en krönika i Gamla Chosun Dynasty; "folk samlas den 10 mars varje år på en ritualplats där de åtnjuter svärddans, bågskytte, Taekkyon tävlingar och så vidare" vilket innebär att Taekkyon var ett av de populära evenemangen för ritualer under Koguryostiden. Det var därför naturligt för Koguryo att prioritera Taekkyon som låg till grund för kampsporter, vilket kan bevisas av väggmålningar som upptäckts i gravar från Koguryotiden. En väggmålning på Samsilgraven visar två krigare som deltar i en ”man mot man”-match i en Taekkyonställning och en tredje på samma grav visar skådeplatsen för koreanska brottning [Ssireum] som tydligt skiljer sig från Taekkyon. Man kan utgå från målningen av Taekkyonmatchen att de döda antingen var Taekkyonutövare eller föremål för kondoleans med danser och kampsport.
När det gäller konungariket Shilla fanns det inga omedelbara hot utifrån men tillsammans med födelsen av Paekje kungarike, på dess västra flank, plus invasioner av Koguryo från norr sporrades Shilla att ”beväpna sig” med utvecklingen av kampsporter. I själva verket är "hwarangdo" ett typiskt exempel på en kampsport från Shilla och som är en assimilering av Koguryos "sunbae"-system. Gruppen med hwarangdo-ungdomar var välutbildade med känslan av filial fromhet, lojalitet till riket och en uppoffrande hängivenhet till samhället för att bli viktiga personer inom riket. Bland dem fanns Kim Yu-Shin och Kim Chun-Chu, vilka definitivt bidrog till enandet av dessa tre riken.
I Gamla Chosun krönika beskrivs hwarangernas liv: "hwarang valdes ut av Konungariket genom tävlingar och efter valet bodde de tillsammans i en grupp, utbildade sig, tränade subak, fäktning och ridning. Ibland deltog de i olika samhällstävlingar, arbetade med akutvård, byggandet av fästningar och vägar. De var alltid redo att offra sina liv i samband med krig. "
Hwarangs var särskilt påverkade av BUDDHISTISKA discipliner och en bronsstaty av Kumgang Yoksa [en man med stor fysisk styrka], som för närvarande visas på Kyongju Museum, indikerar att kampsporter även har funnits på tempel genom en stark mans defensiva försvar med bara händerna under kränkande omständigheter. En speciell form av en knytnäve, som visas på en staty av Kumgang Yoksa, liknar exakt en "jungkwon" [ordentlig knytnäve] inom Taekwondo i modern tid. Statyn visar också "pyon jumok" [platt knytnäve] och användningen av de bentekniker som ses i dagens Taekwondo. Det är verkligen anmärkningsvärt att man under Shillaepoken kan hitta begreppen "subak" [hand tekniker] och "taekkyon" tillsammans, vilket innebär att både hand- och fottekniker, precis som i dagens Taekwondo. Precis som konsten taekkyon var populärt i Koguryo avkunnades det även till Silla, vilket motiveras med följande synpunkter;
(1) "Hwarang" (eller Sonrang) i Silla betyder samma sak som avses med ordet "Sonbae" i Koguryo.
(2) Både ”Hwarang” och ”Sonbae” hade samma organisationer och hierarkisk struktur.
(3) Enligt historiker brukade Sonbaes i Koguryo tävla i taekkyontävlingar under nationella festivaler precis som Hwarangs i Silla också tävlade i taekkyonspel (subak, dokkyoni eller taekkyoni) på festivaler som "palkwanhoe" och "hankawi". Därmed utvecklades de urgamla kampteknikerna systematiskt och mynnade ut i taekkyon (eller sonbae), som en grund till dagen kampsporter. Ungefär 200 e.Kr började Hwarang ge lektioner och det blev så populärt bland vanliga människor att deras tekniker avbildats på väggmålningar av forntida krigares gravar.
Återigen, det är också sant att taekkyon, när det kom till Silla, utvecklades ytterligare i en skola för Kampsport genom en uppdelning av teknikerna, dvs handtekniker och fottekniker. Detta bevisas av det faktum att både hand- och fottekniker tydligt gestaltats i antika buddistiska statyer.