Intervju med Stefan Ulmeståhl

Det går inte att skriva om Kustmaran utan att ha med järnmannen Stefan Ulmeståhl. Jag har tyvärr inga uppgifter om hur många segrar han har tagit men han är överlägset den mest framgångsrike löparen i Kustmarans historia. Själv kommer jag ihåg när jag som liten knatte tillbringade somrarna i en stuga längs kustvägen och på tävlingsdagen stod och spejade för att se täten i marathonloppet där Stefan som oftast kom i ensam majestät. Måste erkänna att jag då brukade drömma mig bort och tänka att en dag ska även jag vinna Kustmaran (vilket senare blev verklighet men det är en annan historia). Så med andra ord är detta ett möte med en av mina idoler.

 
Vad har du för relation till Kustmaran?
Faktum är att jag många gånger har sprungit Kustmaran som träning inför andra lopp. Att det sedan blivit segrar och andraplatser har bara varit en bonus. Eftersom det är klubben som arrangerar tävlingen och det är nära tillhands har det blivit många starter. Banan är annars väldigt lättlöpt även om värmen kan vara ett problem mitt under högsommaren.
 
År 2007 fick du beskedet att du inte kunde springa mer av en läkare. Hur tacklade du det?
Det var ett fruktansvärt hårt slag att gå från att träna varje dag till att inte göra någonting. Dagarna gick men sedan upptäckte jag att det fungerade att åka rullskidor om jag bara stod och stakade. Sedan övergick det till vanliga skidor när vintern kom och efter Vasaloppet i Mars började jag även pröva på att springa igen. Till en början väldigt korta sträckor på ca en kilometer som jag sedan byggde på till allt längre och längre sträckor. När jag senare på året sprang Sthlm marathon kunde jag inte hålla tillbaka tårarna när jag sprang in på Sthlm stadion. Många har sagt till mig att jag ska kontakta läkaren men jag är bara glad att han hade fel.  
 
Under Sthlm marathon detta året kom du upp i hundra marathonlopp. Är det en siffra som du har jagat eller har det kommit av sig självt?
Fram till 2007 var det aldrig något jag tänkte på men när läkaren sa till mig att jag och kunde glömma "hundraklubben" så blev jag väldigt sporrad att motbevisa honom. Jag tror jag var uppe i 92 stycken när jag fick beskedet så det tog några år innan jag kom upp i hundra. Egentligen hade jag tänkt springa mitt hundrade i Berlin förra året men då jag var tvungen att bryta Sthlm marathon pga av skada samma år fick jag skjuta upp det till i år. Det passade egentligen rätt bra eftersom det var i Stockholm som jag sprang min första mara.
 
I dina totalt 26 Sthlm marathon har du snittat otroliga 2,45! Är det en sporre för dig att du fortfarande kan hålla en väldigt hög standad eller kommer du i framtiden bara springa för att ta dig i mål?
Jag har fått en annan syn på löpningen efter skadan och tider känns inte lika viktiga längre så visst kan jag i framtiden tänka mig att deltaga enbart för att fullfölja.

 

Du skulle då inte ha något emot att dubbla tiden jämfört med perset och komma in på strax över fem timmar?
Ja det skulle jag kunna tänka mig eller nej det får du inte skriva. Om jag säger så här, i dagsläget känns det väldigt främmande att springa så långsamt men förutsättningarna förändras med tiden så vem vet.
 
Vad är din träningsfilosofi när det gäller löpningen?
Jag har försökt att få till en blandning av långdistans, intervaller och snabbdistans. Eftersom jag har varit förskonad från sjukdomar och skador så jag har kunnat träna på som jag velat och inte behövt lägga in viloperioder så det har inte varit någon pulserade träning utan jag har kört i stort sett likadant året runt. Min återhämtning har alltid varit bra och jag tålde hur mycket mängd som helst. Kommer ihåg en gång när jag körde tre lånpass på 33 km tre dagar i sträck vilket är något jag absolut inte skulle klara idag. 
På distanspassen hade jag alltid som måttstock att ligga under 4min/km. Långpassen gick något långsammare (4,15) men där la jag ofta in intervaller på 3-4 km med 6-7min vila gånger fem. 
Något jag uptäckt på äldre dar är det skonsamma för kroppen i att lämna asfalten och istället förlägga träningen i skogen.
Backintervaller är också något som jag ägnar mig mer åt nu. Träningseffekten är riktigt bra med effektiv styrketräning samtidigt som det är väldigt lätt att få upp pulsen.
 
Skulle du kunna tänka dig att ta dig an någon ung talang och hjälpa honom med träningen?
Ja det skulle jag mycket väl kunna tänka mig att göra i mån om tid. Tränarrollen är väldigt intressant eftersom det både gäller att ge råd och pusha på men också att bromsa när den aktive pressar sig för hårt.
 
Varför tror du resultatnivån sjunker varje år på den svenska eliten? Ditt pers från 1993 på 2,32,19 hade t.ex. räckt till en åttonde plats på SM detta året.
Den stora massan har helt klart blivit fler men det återspeglar sig tyvärr inte på eliten. Talangerna måste ju finnas så det kanske beror på att de inte är redo att underkasta sig den hårda träningen. Kanske har vi det alldeles för bra i västvärlden för att hitta den rätta motivationen. Sedan är det så att framgång föder framgång så kan vi få fram några duktiga löpare kommer det säkert fler.
 
Din bästa mara sprang du som 41-åring. Hur stor påverkan har egentligen åldern?
På långsträckorna tror jag absolut att man kan förbättra sig långt upp i åldrarna. Visserligen tappar du i snabbhet och har inte samma syresupptagningsförmåga men med åren får du en annan hårdhet som gör att du kan hålla hög fart under lång tid.
 
Tror du att ditt klubbrekord i marathon (2,32) och halvmarathon (1,12) någonsin kommer slås?
Ja det tror jag.
 
Du har under många år prenumererat på platsen som Blekinges bästa vasaloppsåkare med ett pers på 4,47. Går det verkligen att kombinera dessa sporter eller hade du blivit en ännu bättre löpare om du under vintern hade skippat skidorna.
Utan skidorna hade jag nog blivit en bättre löpare. Det är en otroligt bra skonsam träning där hjärtat och lungorna får jobba men nackdelen är att man bygger på sig för mycket muskler. Kan tänka mig att det är en två-tre kilo i ren muskelmassa som absolut inte gynnar löpningen. Jag är ändå av den uppfattningen att fler borde åka skidor. Det är kanske ingen träning för elitlöpare men för vardagsmotionärerna är det en väldigt bra träningsform.
 
Vad är det som driver dig att fortsätta träna?
Hälsomålet att må bra. Träningen har utvecklats till en livsstil efter alla år som jag har hållit på. Faktum är att jag mår dåligt de dagarna jag inte kan träna.
 
Har du några fler tävlingar inplanerade detta året?
König Ludwig Lauf marathon och Wachau marathon.
 
Du har varit Team Blekinge trogen enda sedan klubben startade 1992. Har det varit några andra klubbar som försökt värva dig?
För många år sedan fick jag en förfrågan av Carl-Johan Eklund i KA2IF men det kändes inte så intressant då jag inte hade den riktiga motivationen. Min satsning kom lite senare.
 
Jag vet att du har sprungit Swiss Alpin två gånger. Du har aldrig funderat på att haka på ultratrenden och springa t.ex. 6h eller 100 km?
Jag har visserligen sprungit Swiss Alpin som är ett riktigt tufft lopp på 78 km med tuff terräng, men egentligen är jag en liten motståndare till ultralöpning. För att klara av ett ultralopp måste man vara en erfaren löpare med lång träningsbakgrund och inte göra det som en kul grej med minimala förberedelser. Skaderisken är då alltför stor och jag skulle uppskatta att 9 av 10 som tävlar på ultradistanser med fördel hellre skulle låtit bli. Marathondistansen är fullt tillräcklig.

Solen börjar gå ned vid Dackestugan där vi sitter efter tävlingen Mardrömmen så det är tyvärr dags att sluta även om jag hade kunnat fortsätta en lång stund till. En rolig reflektion är när jag efter att ha gått igenom träningsprogramman frågar om han aldrig hade några vilodagar. Stefan ser först ut som ett frågetecken som om han inte fattar vad ordet betyder innan han finner sig och svarar att nej det har jag aldrig haft. Han berättar sedan om när han var på resa och inte hade möjlighet att springa en dag. Givetvis var detta något som bara måste kompenseras så han mätte upp en marathonsträcka som han sprang på knappa tre timmar för att orka med vilodagen. Jag får härmed tacka Stefan för att han ställde upp och delade med sig av sina erfarenheter.

 J-O Nilsson

"En riktigt tung TeamBlekinge-pjäs, kanske den tyngste av dem alla, som har en otäck förmåga att disponera ett marathonlopp rätt. I skidspåren håller han också mycket hög klass, och är dessutom en helt suverän researrangör. Dessutom en mycket trevlig prick. Önskedrömmen är att han kommer att engagera sig i våra träningar och dela med sig ännu mer av sin enorma kunskapsbank en vacker dag."

 Pelle Gunnarsson

"Oerhört imponerad av att Stefan orkat "konservera" formen så bra under så många år. 25 Stockholm marathon med en snittid på 2,44 är han nog ensam om i Sverige....dessutom, vilket är minst lika viktigt, är Stefan en mycket ödmjuk och omtänksam person som ställer upp för sina vänner".