Jag, Marcus Andréason, tar tillfälligt på mig Davids krönikekeps och levererar en rapport från Sylvesterloppet i Olofström. Läget inför loppet var att Teamet tagit tre raka lagguld och hade ett starkare bredd än på länge. Dock skulle det bli lite av en värdemätare för det ”nya” teamet, nu när två tredjedelar av musketörerna inte skulle finnas på plats. Det har annars varit Letterkrantz, Högberg och Porshult som stått för grovjobbet tidigare år.
Undertecknad började känna viss oro två veckor innan loppet. Skidsäsongen hägrade och det fanns en hel del skavanker i Teamet efter ett hårt, men framgångsrikt, år. Kanske skulle den där tändningen inte infinna sig? Jag tog då på mig uppgiften att via Funbeat påminna om Teamets tidigare bravader och verkligen försäkra mig om att vi skulle kunna ge främst Ryssberget en match i år med. Oron visade sig vara obefogad då alla redan var anmälda och redo att göra årets sista insats.
Väl på plats kunde förutsättningarna inte vara bättre, kring nollan och vindstilla. Det skulle gå snabbt denna dag.
Loppet då? Jag fick från ett bakre läge följa hur en tät innefattande; Patric Astrén, Johan Palmqvist, Maurio Rieloff, Albin Ingemarsson, Johan Porshult, Anders Bengtsson, Per Nilsson och Johan Persson drog iväg från resten av deltagarna (intressant detalj är att tre av tätgubbarna hette Johan P). Inga överraskningar där, de flesta av löparna hade pallplaceringar från årets lokala lopp eller visat fin form. Tänker då främst på Johan Persson (36:03, Kalmarmilen) och Albin Ingemarsson. Den sistnämnda gav bort sin tredjeplats till mig under Skinkloppet p.g.a. en felspringning, men det var uppenbart då att denne yngling skulle bli farlig i framtiden..
Från min position såg jag hur täten behöll sin formation fram till 5km då banan börjar en svag uppförslut som avslutas med en backe upp till 7 km. Under denna sträcka började täten luckras upp med början på Per Nilsson och Johan Persson samtidigt som jag avancerade i fältet och hamnade till slut på en sjundeplats totalt.
Efter 7 km hade en tättrio utkristalliserats bestående av Astrén, Palmqvist och Ingemarsson där Palmqvist till slut drog längsta strået och vann tre sekunder före Ingemarsson. Segertiden blev 38:05, men det var ändå trångt i toppen med hela åtta löpare på 38-minuter strecket.
På damsidan stod det mellan Petra Skiöld, Ryssberget, och 18-årige Emilie Ohlin, UF Contact. Petra som haft ett fantastiskt år med PB på marathon (Amsterdam 2:57:45) och halvmarathon (Jämjöhalvan 1:22:27) samt vinst på bl.a. Startskottet i Kristianstad på 40:28. Emilie, å andra sidan, kunde stoltsera med en sjundeplats på Kalmarmilen på tiden 40:18. Det skulle visa vara Emilie´s tur denna gång med imponerande 40:07, med Petra på 40:53 och Sandra Södergren, FIF Gnistan, på tredjeplats med 42:49.
Jannike Åkesson blev bästa teamare på 45:12, vilket var en förbättring på nästan 2min jämfört med senaste gången hon genomförde detta lopp. En tredjeplats i klassen blev det av det. Näst bäst blev Marie Svensson som hade en bra dag och bra fart fram till 7km då hon fick en oförklarlig smärta i sidan och fick dra av på tempot. Hon formligen kokade av ilska och besvikelse efter målgång. Jag tolkar det som att vi kommer att se en hungrig och revanschlysten Marie under 2012.
Anförda av Porshult stod Teamet för en helgjuten laginsats med tre löpare under 39 minuter och samtliga under 40:30. I och med det åkte vandringspriset med bussen tillbaka till klubblokalen för fjärde gången i rad. Teamet knep även fjärdeplatsen i lagtävlingen.
Team Blekinge lag 1. Johan Knoll, Johan Persson, Johan Porshult, Stefan Karlsson, Marcus Andréason.
Individuellt sett var det många i teamet visade prov på pannben med PB på Thomas Fortell, och Mikael Held. Fortell orsakade viss uppståndelse efter att han fullständigt utpumpad ramlade ihop efter målgång (tänk då på att han med utsträckta armar når uppåt 3m över marknivå). Inte konstigt när man pressar sitt PB med hela 2 minuter. Han kom snabbt upp på fötter igen efter viss hjälp från tillskyndande medlöpare. Johan Porshult satsade så hårt i slutet av loppet att han inte ens märkte att han gått i mål och försökte faktiskt springa om Rieloff efter målgång, vilket orsakade något upprörda ordväxlingar med både Rieloff och arrangörer. Även jag hade en bra dag med en milpassage på nästan en minut under PB och en slutlig PB på kvartsmaran med över 3 minuter. Mitt i en ganska tung träningsperiod lyckades ändå Johan Persson göra en fin debut på loppet med 38:59. Stefan Karlssons 39:53 var fullt godkänd med tanke på senaste tidens skador och sjukdomar. Han kommenterar själv detta lopp själv som en ok lägstanivå, vilket säger en del om vilken nivå han annars håller.
På både dam- och herrsidan kneps pallplatser, men det var ”endast” Gert Gustavsson som lyckades vinna sin klass.
Den härligaste stunden på hela dagen var dock när tredjepristagaren i klassen M70 skulle ta emot sitt pris. Sixten Winberg, som firade sin 85:e födelsedag denna dag, fick ta emot stående ovationer, sång och hurrarop. Enligt jubilaren var tårarna nära. Nämnvärt är att Sixten för en månad sedan ramlade ner från ett träd och fick en spricka i femte ryggkotan.
Sixten Winberg
Sixtens första kontakt med löpningen skedde genom att han i sin ungdom sprang ifrån Björkholmsbuset och senare under krigsåren arbetade som springsjas. Marathondebuten skedde 1993, då han som 66-åring sprang Stockholm Marathon på 4:26. Personbästa kom 1995 då han som 68-åring sprang Kustmaran på 3:41. Bästa maratonminnet är dock då han som 75-åring sprang Berlin Marathon på 4:08.
Det är något särskilt med Sylvesterloppet och i synnerhet när man tillhör Teamet. Hela stämningen med nyårsafton och kampen mellan lokalklubbarna gör det hela till en riktig rolig avslutning på året. Teamet syns, hörs och kämpar som ett lag, vilket säkert retar gallfeber på en del, men roar förhoppningsvis något flera. Det är verkligen ett lopp jag rekommenderar.
Nöjda Teamare på väg hem mot nyårsfirande!