Under lördagen fick klubben inte oväntat ett nytt klubbrekord när Ove Höglund avslutade sin sex timmar och dryga sju mil långa Eriksgata. Den sympatiske 66:an som bara blir bättre för varje år har verkligen en unik förmåga att mala på trots att kroppen och hjärnan säger ifrån. Nästa år får han dock finna sig i att bli jagad för jag vet att iallafall en person (inga namn) tänker göra allt i sin makt för att slå rekordet.
Nu var det inte bara Ove som gjorde ett bra race utan även hans medresenärer gjorde bra ifrån sig.
Peter satte ribban högt och gick även han ut snabbare än det gamla rekordet. Nu höll det inte riktigt hela vägen men 1:a i M50 och strax under perset är mer än godkänt.
Gert som skött hela vinterträningen på sitt löpband visade att han är tillbaka efter ett skadefyllt 2010. Pers med 800m och 2:a i M50 efter Domarn.
Lars-Göran lyckades slå sitt gamla pers från 2010 med 500m. Anmärkningsvärt är att han plockade 39!! placeringar sista 45minuterna. Med andra ord lönar det sig att springa några extra varv efter marathonpasseringen.
För er stackare som inte har funbeat (förstår inte hur ni klarar er) så kommer här deras egna ord.
Ove
"Målet var att göra 10 varv/timme och det höll. Började schakta redan efter 3,5 timme men fick hålla ut mentalt och hitta lösningar för att få i mig energi som gav en liten extraskjuts. Målet uppnått i alla fall, blev t.o.m lite bonusmetrar. Kan inte annat än vara nöjd".
Peter
"Taktiken i år var ca:5:10-fart men man lär sig ju aldrig.Det blev 4:55 de första 3h och allt kändes som frid o fröjd.Men kort efter marapassagen(3:29) så var det ombytta roller.Sönderslagna ben,värk i rygg o höfter,full mage som gjorde att knappt fick ner nånting.Vid 4h så blev det vackert att börja med promenader o lätt jogg,motivationen sjönk rejält när jag förstod att mitt mål på 68km var ouppnåligt.Fick bita ihop rejält sista biten o stapplade mig framåt,den tunga banan o obefintlig sömn hade tagit ut sin rätt i den gamles kropp.Lyckades få till en liten spurt o var så säkra!!!Jag är redan sugen på revanch".
Gert
"Det blev trots allt ett nytt PB även om jag inte lyckades ta mig över 65 km som var mitt mål. Gick ut lite tuffare än planerat. Lade mig i rygg på Torill och hängde med henne första 1,5 h i 4:59-tempo. Kände att den lite mjuka banan tog rejält på benen och sänkte tempot något. Kändes rätt ok i 3 timmar, sedan dog benen (låren). Höll igång upp till maran ca 3:37 även om det började gå riktigt tungt. Därefter blev det några meters promenad varje varv och tempot sjönk ytterligare. Fick möjlighet att heja på Ove några gånger när han susade förbi. Trodde knappt att jag skulle lyckas förbättra resultatet från förra året, men bet ihop sista timmen och lade upp ett tidsschema för att nå målet".
Här nedan kan du se teamarnas placering, avverkad sträcka och marathonpassering.
Resultat
5 (1:a M40) Ove Höglund 72,749 3:19:56
14 (1:a M50) Peter Svensson 65,858 3:29:20
18 (2:a M50) Gert Gustavsson 64,894 3:36:57
74 Lars-Göran Olausson 47,790 5:16:49
På denna sidan finns alla resultat inklusive varvtider och marathonpassering.
Ove på hugget direkt från start
Bilder från loppet hittar du här
Maxi-löpet
Till Bromölla åkte tre taggade löpare som ville testa formen efter den långa vintern.
Eddy Gustavsson missade givetvis inte en chans att tävla och som veteranen i gänget tog han på sig jobbet som kartläsare (pekade åt vänster och sa sväng höger). På plats valde han att springa 5km och genomförde loppet så pass snabbt att han var ombytt och klar när jag gick i mål.
Jannike dök upp på plats och var som alltid lika sprudlande positiv och utan en antydning till att vara sliten bara sex dagar efter Vasaloppet. Efteråt kunde hon konstatera att det gått en minut snabbare än året innan och belönades med en andra plats bland damerna. Skidor som alternativ träning verkar inte vara så dumt iallafall.
Själv var jag (David) på jakt efter ett kvitto på att den hårda träningen givit resultat. De första kilometrarna gick som vanligt snabbt men när vi sedan svängde in i på den blöta och leriga skogsvägen sjönk farten. Höll ändå farten hyggligt i min ensamhet ca 50m bakom Tilderkvist. Tiden blev till slut väldigt bra men det är tveksamt om distansen stämmer då klockan visade 9,8km och 3,32 i fart.
Segrare blev Jonathan Björnberg KA2 som trots att han fick åka med i bilen, inte tog någon som helst hänsyn till chauffören utan drog iväg och utklassade övriga deltagare. Segrartiden blev till slut så bra som 33,09 och med det slog han det gamla banrekordet som en viss Isabellah Andersson hade.
Teamarnas resultat
3:a 10km David Högberg 34,41
2:a 10km Jannike Åkesson 43,02
15:a 5km Eddy Gustavsson 25,16
Alla resultat här